Förbättring vid behandling vid makuladegeneration

Indikatorn visar andelen patienter (ögon) som uppnått en synförbättring på en rad eller mer på ETDRS syntavla, 12 månader efter påbörjad behandling vid makuladegeneration, våta åldersförändringar i gula fläcken. Makuladegeneration eller så kallad åldersförändring i gula fläcken, AMD, är den vanligaste orsaken till synnedsättning hos personer över 50 år i västvärlden. Med stigande ålder ökar antalet drabbade och över 30 procent av personer som fyllt 70 år har någon form av åldersförändring i gula fläcken. En klar majoritet av patienterna är kvinnor. 15–20 procent får en svår form av sjukdomen med blödningar och svullnad (våt makuladegeneration) eller svår atrofi (uttalad torr makuladegeneration). Den allvarligare våta formen av sjukdomen leder obehandlad i stor utsträckning snabbt till svår synnedsättning, med synskärpa mindre än 0,1 (vilket motsvarar att man inte ser översta raden på syntavlan) och därmed stora svårigheter att läsa eller att ta sig fram i okänd miljö. Patienten kan behöva hjälp med till exempel matlagning, städning och kan behöva färdtjänst till följd av synnedsättningen. Synskärpa 0,3–0,1 innebär måttlig synnedsättning och individen kan vara i behov av synrehabiliterande åtgärder. Våt makuladegeneration beror på kärlnybildning i gula fläcken och behandlas med läkemedel som hämmar denna. Möjligheten till bibehållen synskärpa är över 90 procent med denna behandling och en betydande andel uppnår även ytterligare förbättring. Läkemedlet ges som en injektion genom ögonväggen till ögats glaskropp. Behandling påbörjas på 4–5000 nya ögon varje år, är resurskrävande, behöver upprepas och patienterna kräver täta kontroller. Den pågår ofta under flera år, även om antalet injektioner många gånger kan glesas ut. Det är viktigt att få behandling så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet, varför man följer tillgängligheten i registret. Hälsoekonomiskt finns stora vinster med behandlingen. En bevarad synskärpa värderas högt och ger möjlighet till fortsatt självständighet, bibehållen livskvalitet och minskat hjälpbehov. Mer än 50 procent av de behandlade patienterna kan fortsätta med bilkörning, vilket med sjukdomens naturalförlopp inte skulle varit möjligt. Trots behandling får dock en del patienter låg synskärpa med behov av synhjälpmedel och synrehabilitering.

Möjligen är fortfarande antalet uppföljda patienter per region för lågt för att siffrorna ska bedömas som helt säkra. De patientkontakter som av olika skäl avslutats innan ett år har gått finns inte med i redovisningen.