Sent diagnosticerade höftledsluxationer

Diagrammet visar antalet barn som diagnostiseras med höftledsluxation senare än vid 2 veckors ålder vilket bedöms vara för sent. Denna indikator återspeglar hur väl screeningprocessen när barnet födds fungerar. Måltalet är att högst 10 barn per år i Sverige med höftledsluxation diagnosticerad senare än då barnet uppnått två veckors ålder. Medfödda instabila höfter drabbar cirka 5 barn på 1000 och innebär att ena eller båda lårbenshuvud (höftkulan) är instabil och ibland kan glida ur sin ledpanna (höftkulans skål) i bäckenet. Om den medfödda höftinstabiliteten inte behandlas riskerar höftkulan att hamna ur ledskålen permanent vilket ger hälta och eventuellt smärta i framtiden. Höftledsinstabilitet beror på en kombination av mekaniska, hormonella och ärftliga faktorer. Tillståndet är 4–5 gånger så vanligt hos flickor som hos pojkar. Sätesläge under graviditeten, dvs barnet ligger med rumpan ned, innebär en ökad risk för höftledsinstabilitet. I normalfallet är höftledinstabilitet ett godartat tillstånd och kan ses som en omogen höftled. Det rör sig alltså inte om någon missbildning. När tillståndet behandlas tidigt (som regel under barnets första levnadsveckor) är prognosen mycket god, man kan räkna med att i princip alla barn blir helt bra. Alla nyfödda barn undersöks av barnläkare innan det skrivs ut från BB. Vid denna undersökning bedömer läkaren höfternas stabilitet och rörlighet. Vid misstanke om instabilitet remitteras barnet till en barnortoped som kan komplettera undersökningen med ett ultraljud av höfterna. Om barnortopeden finner en instabilitet så inleds behandlingen direkt. I vissa fall framkommer misstanke om höftledsinstabilitet först på BVC där alla barn får sina höfter undersökta vid 4 veckors ålder. I dessa fall remitteras barnet till barnortoped som avgör om behandling eller ytterligare kontroller behövs. Ibland görs ultraljudsundersökning eller röntgen som led i denna bedömning. Det nationella barnortopediska kvalitetsregistret SPOQ syftar till att bidra till att uppnå bästa möjliga utfall vid barnortopediska sjukdomar och minska behovet av behandling/operationer under barnaåren och vuxenliv. SPOQ skall vara en kunskapsdatabas för de fem vanligaste diagnoserna inom barnortopedin och en källa för gemensamt lärande, förbättringsarbete, och klinisk forskning. Åkommorna är tillräckligt vanliga för att utgöra ett folkhälsoproblem. De är däremot samtidigt så ovanliga att det ofta saknas konklusiva prospektiva randomiserade studier som underlag för vilka av nuvarande behandlingsmöjligheter som är att föredra.

Genom att jämföra hur många barn som registrerats i registret med data från Socialstyrelsens Patientregister har SPOQ sett en successiv ökning av antalet barn som registreras. Registret inkluderar endast barn med svenskt personnummer som fått sin diagnos och behandling i Sverige.

Totala antalet barn som fått som får diagnosen sent upptäckt höftledsluxation. Redovisning sker för hela landet årsvis.