PVQ Äldre Äld01: Andel patienter ≥75 år som behandlas med läkemedel som bör undvikas

Denna indikator omfattar läkemedel med hög risk för biverkningar hos äldre, vilkas användning i denna åldersgrupp därför så långt som möjligt bör begränsas. Det bör vidare finnas en välgrundad och aktuell indikation för att använda läkemedlet och ordinatören ska ha bedömt att den förväntade nyttan av läkemedlet står i rimlig proportion till riskerna. Behandlingen bör följas upp och omprövas med täta intervall. Nedan beskrivs vilka biverkningar som riskerar följa vid behandling med respektive läkemedel. • Bensodiazepiner med lång halveringstid: Diazepam (ATC-kod: N05BA01): Förenade med risk för dagtrötthet (hangover), kognitiva störningar, muskelsvaghet, balansstörningar och fall. Preparaten bör inte nyinsättas. När utsättning övervägs, bedöm risken för utsättningsbesvär. Utsättning ska ske genom planerad utfasning. • Tramadol (N02AX02): Ökad risk hos äldre för illamående och centralnervösa biverkningar såsom trötthet, yrsel och förvirring. Tramadol bör inte kombineras med andra läkemedel som påverkar signalsubstansen serotonin, såsom SSRI-preparat, på grund av ökad risk för serotonergt syndrom. • Propiomazin (N05CM06): Kan ge dagtrötthet hos äldre och framkalla extrapyramidala symtom (dyskinesier), parestesier och restless legs. • Kodein (N02AJ, R05DA04): Kodein behöver omvandlas till morfin i kroppen för att ge analgetisk effekt, något som uppvisar en betydande interindividuell variation på grund av genetiska och åldersbetingade skillnader. Vid användning av kombinationspreparat med kodein och paracetamol, vilka är de vanligaste i klinisk praxis, föreligger också en risk för dubbelanvändning och därmed överdosering av paracetamol. • Läkemedel med betydande antikolinerga effekter (se referenser): Kan framkalla kognitiva störningar, som kan yttra sig som alltifrån lättare minnesstörningar till förvirring (konfusion). Risken är särskilt stor hos äldre med demens av Alzheimertyp, men tilltar även vid normalt åldrande. De hos äldre vanligaste läkemedlen med betydande antikolinerga effekter är: medel mot inkontinens (risken för kognitiva störningar kan dock variera mellan preparaten på grund av skillnader i receptorselektivitet och benägenhet att passera in i centrala nervsystemet), det lugnande medlet hydroxizin (Atarax), alimemazin (Theralen) och prometazin (Lergigan), den äldre typen av antidepressiva medel (TCA) samt antipsykotiska läkemedel av högdostyp. -------------------- Ursprung: Modifierad utifrån Socialstyrelsens indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre 2017, med ny version april 2023, av arbetsgruppen för PrimärvårdsKvalitet, SKR. Läkemedel med tydligt palliativt användningsområde, sekundärvårdsspecifika läkemedel och läkemedel som är rekommenderade med anpassad dos (Amitriptylin) tas inte med.

Dosdispenserade läkemedel kommer inte med i datauttagen för flera regioner.