PVQ Smärta Sm01: Förekomst av diagnos för långvarig icke-malign smärta på VC

Måttet visar andelen av listade personer som fått någon av diagnoserna långvarig smärta någon gång under de senaste fem åren. Måttet är viktigt för att se i vilken utsträckning patienterna identifieras – en förutsättning för att behandling ska kunna erbjudas. Långvarig smärta definieras som smärta som kvarstår eller upprepas under en period längre än tre månader. Den medför ofta stort lidande för individen och är ett omfattande folkhälsoproblem globalt. I Sverige uppskattas förekomsten av svår och medelsvår långvarig smärta till cirka 20 procent av den vuxna befolkningen. Vid långvarig smärta har smärtans funktion som varningssignal ofta upphört, den har blivit dysfunktionell och kan betraktas som ett sjukdomstillstånd i sig snarare än som ett symtom på bakomliggande sjukdom. Primärvården möter dessa patienter initalt i smärtproblematiken och önskvärt vore att tidigt kunna identifiera de personer som har risk att hamna i ett tillstånd av långvarig smärta. Diagnoserna R52.2 A-C rekommenderas av Kunskapsstyrningen Hälso- och sjukvård för att öka möjligheten att identifiera patienter med smärta. Måttet ingår i PrimärvårdsKvalitet, som förvaltas vid SKR. PrimärvårdsKvalitet är ett stöd för kvalitetsarbete i primärvården och omfattar kvalitetsindikatorer som speglar primärvårdens uppdrag ur ett tvärprofessionellt perspektiv. Data hämtas och beräknas genom automatiska uttag från journaler och andra vårdadministrativa system Ursprung: Framtagen av arbetsgruppen för PrimärvårdsKvalitet, SKR

Om diagnos inte registreras vid besöken kan patienterna inte identifieras. Vilka professioner som registrerar diagnos varierar mellan regionerna. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem. Även i vilken utsträckning data kan tas ut varierar mellan regionerna, t ex om diagnoser kan hämtas över vårdgivargränser. Endast diagnoskoder relevanta för den aktuella kontakten registreras, vilket innebär att diagnoskod för kronisk sjukdom inte alltid registreras vid kontakt med primärvård. I regioner eller på orter där en stor del av primärvårdens patienter sköts av andra aktörer än vårdcentraler och rehabenheter kan siffrorna på förekomst bli låga. Sjukdomsförekomsten varierar mellan olika befolkningar och påverkar utfallet. Låga siffror kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Eftersläpning i data kan förkomma.