Död eller återinskrivning efter vård för hjärtsvikt

Indikatorn visar andelen patienter som inom 30 dagar efter utskrivningen antingen avlidit eller återinskrivits på sjukhus med diagnosen hjärtsvikt. Indikatorn avser patienter som slutenvårdats vid sjukhus för hjärtsvikt. Alla åldrar ingår och åldersstandardisering har gjorts.



Det finns i Sverige ungefär 200 000 personer med symptomgivande hjärtsvikt och lika många med latent hjärtsvikt. Hjärtsvikt medför påtagligt ökad risk för förtida död och är en av de vanligaste diagnoserna hos äldre som vårdas på sjukhus. Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom med symtom som trötthet, andfåddhet vid ansträngning, andnöd och hosta på natten och svullna ben.



Ett flertal studier visar på goda effekter av strukturerade hjärtsviktsprogram med fokus på patientutbildning, riktad mot egenvård, ökad följsamhet till läkemedelsordinationer och intensifierad uppföljning med sjuksköterskor. Effekterna är ökad livskvalitet, minskat behov av sjukhusvård och minskad mortalitet. Uppföljningen bör ske tidigt efter sjukhusvård, eftersom dessa patienter löper störst risk för återinläggning.



Det är relativt vanligt att patienterna avlider eller återinläggs kort tid efter sjukhusvård för hjärtsvikt. Död är vanligare än återinskrivning. Undvikbara återinskrivningar är en kvalitetsbrist som både medför ökat lidande för patienten och ökade kostnader för sjukvården. Orsaker till återinläggning kan bland annat vara alltför tidig utskrivning, bristande läkemedelsbehandling eller för dålig information till patienterna om sjukdomen. Att hjärtsvikt är en kronisk sjukdom gör att utfallet död efter sjukhusvård är ett komplicerat kvalitetsmått, men ändå värt att lyfta fram.

Variation mellan regioner och mellan sjukhus kan i hög grad vara påverkad av annat än kvaliteten i vårdinsatsen. Om praxis för att lägga in patienter i slutenvård skiljer sig åt, påverkas utfallet. Ju lindrigare sjuka de inlagda patienterna är, desto bättre blir det redovisade utfallet. Detsamma gäller diagnossättningspraxis. Om patienter med lätt hjärtsvikt får diagnosen oftare i en region eller ett sjukhus än i ett annat, så förbättras utfallet för den förra regionen eller sjukhuset. Av detta skäl bör hänsyn till patientsammansättningen vid olika sjukhus tas vid kvalitetsjämförelser.



I beräkningarna har korrigeringar gjorts för skillnader i patienternas ålderstruktur mellan olika regioner. Åldersstandardisering gjordes med den aktuella sjukhusvårdade hjärtsviktspopulationen som standardpopulation. Samma standardpopulation användes för män och kvinnor. Den geografiska fördelningen har skett utifrån patienternas hemortsregion vilket innebär att även vård på sjukhus i annan region redovisas på hemortsregionen. På sjukhusnivå redovisas samtliga patienter som vårdats/skrivits ut från kliniken oavsett regiontillhörighet. Första sjukhus i vårdkedjan redovisas.



Källan till måttet är Patientregistret vid Socialstyrelsen, till vilket inrapportering är obligatorisk och täckningsgraden avseende slutenvård mycket hög.

Döda eller återinskrivna inom 30 dagar efter utskrivning från sjukhus efter vårdkedja med nämnares definition av huvuddiagnos hjärtsvikt.

Sammanhängande vårdtillfällen har slagits samman till vårdepisoder före beräkningen. Endast fall av hjärtsvikt där patienten inte hade vårdats för hjärtsvikt under den föregående 365-dagarsperioden följs upp. Dödsdatum har inhämtats ur dödsorsaksregistret. I beräkningarna har korrigeringar gjorts för skillnader i patienternas åldersstruktur mellan olika regioner. Åldersstandardisering gjordes med den aktuella sjukhusvårdade hjärtsviktspopulationen som standardpopulation. Samma standardpopulation användes för män och kvinnor.

Alla hjärtsviktspatienter med vårdkedjor där en huvuddiagnos för hjärtsvikt förekommer och som varit fria från vård för hjärtsvikt de föregående 365 dagarna.

Huvuddiagnos hjärtsvikt omfattar följande ICD-10koder med namn inom parantes: I50 (hjärtinsufficiens), I110 (Essentiell hypertoni (högt blodtryck utan känd orsak)) , I420 (dilaterad kardiomyopati, hjärtmuskelsjukdom) , I426 (alkoholkardiomyopati)