Trombektomier vid ischemisk stroke (hjärninfarkt) - Förbättring av NIHSS-värde efter behandling

Måttet visar andel strokepatienter som behandlats med trombektomi och där NIHSS-värdet förbättrats efter 24 timmar. Trombektomi är en behandlingsform vid akut stroke där blodproppen som stänger av blodflödet till en del av hjärnan avlägsnas mekaniskt. Behandlingen genomförs genom att en tunn slang förs in via ljumsken eller armen till det blodkärl i hjärnan där blodproppen finns varefter den avlägsnas med ett speciellt instrument eller med aspiration. Alla strokepatienter har inte samma nytta av trombektomi utan det är framförallt när blodproppen blockerar ett större blodkärl i hjärnan och det passerat relativt kort tid sedan insjuknandet som metoden är effektiv. Patienter har olika förutsättningar att indirekt försörja det hotade området i hjärnan men detta ”reservsystem” är mycket olika utvecklat hos olika individer. Behandlingsformen trombektomi har använts i Sverige sedan i mitten på 1990-talet, initialt med begränsad utbredning. Det var först efter att ett flertal stora internationella studier under 2014-15 tydligt påvisade nyttan av sådan behandling som andelen behandlade patienter ökade kraftigt. NIHSS (National Institute of Health Stroke Scale) är den internationellt vedertagna skattningsskalan för bedömning av svårighetsgraden av ett strokeinsjuknande. NIHSS graderas från 0 till 42 där ett högre värde indikerar högre svårighetsgrad. NIHSS-värdet ska kontrolleras regelbundet under hela vårdtiden på vårdande strokeenhet för att på så sätt följa patientens förlopp. NIHSS-bedömning bör alltid genomföras av certifierad personal. I EVAS-registret samlas vi idag in NIHSS-värde före påbörjad behandling och 24 timmar efter behandling. Behandlingen utförs idag regelmässigt på landets sju universitetssjukhus (Skånes Universitetssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Linköpings Universitetssjukhus, Universitetssjukhuset i Örebro, Karolinska Universitetssjukhuset, Akademiska Universitetssjukhuset, Norrlands Universitetssjukhus). Det pågår ett intensivt nationellt arbete för att förbättra möjligheten att kunna erbjuda fler patienter sådan behandling, trots att den således endast utförs på ett fåtal centra i landet. Behandlingsformen är resursmässigt krävande och det saknas såväl utbildade specialister som andra resurser för att kunna sprida metoden till fler centra med bibehållen effektivitet och patientsäkerhet.

Samtliga patienter där man startat behandlingen med avsikt att genomföra en trombektomi registreras i EVAS. Detta överensstämmer inte helt med totalantalet behandlade patienter då ett fåtal genomgår mer än en trombektomi under samma år. Vidare uppmärksamhet bör läggas på att det föreligger en slumpmässig variation mellan mätperioderna.