Blodsocker (HbA1c >70 mmol/mol) vid diabetes typ 1 – medicinklinik

Indikatorn visar andel personer, 18 år och äldre med diabetes typ 1 vid medicinklinik eller endokrinmottagning som har ett HbA1c-värde över 70 mmol/mol, bland alla personer med diabetes typ 1 där ett värde för HbA1c finns. Ett högt HbA1c-värde medför en ökad risk för diabeteskomplikationer. Denna indikator syftar till att synliggöra den grupp patienter som har ett högt HbA1c, här angivet som över 70 mmol/mol. Dessa personer bör särskilt uppmärksammas, då en sänkning av höga HbA1c-värden kan ge markanta riskminskningar. Måttet ingår som indikator i Socialstyrelsens indikatorer för uppföljning av nationella riktlinjer för diabetes. Socialstyrelsen har som målnivå angett att det ska vara färre än 20 procent av personerna med diabetes typ 1 som har ett HbA1c högre än 70 mmol/mol. Diabetes är en kronisk sjukdom som även medför ökad risk för andra sjukdomar, så kallade diabeteskomplikationer. Över 500 000 personer i Sverige har diabetes. Av dessa har cirka 90 procent diabetes typ 2, övriga har diabetes typ 1. Personer med typ1-diabetes har sin huvudsakliga vårdkontakt med sjukhusens medicinkliniker eller endokrinmottagningar medan personer med typ2-diabetes i huvudsak har vårdkontakt med primärvården. Exempel på diabeteskomplikationer är hjärtinfarkt och kärlkramp, ischemisk stroke, högt blodtryck, kärlförträngning i ben och ögonsjukdomar. Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att diabeteskomplikationer kan fördröjas eller förhindras. Detta gör man bäst genom att brett angripa de riskfaktorer som har starkast samband med uppkomsten av komplikationer.

Nationella diabetesregistret har en hög täckningsgrad bland läkemedelsbehandlade personer med diabetes och även utifrån skattningar av antalet personer med diabetes i befolkningen. Det finns på nationell nivå ingen diagnosbaserad redovisning av registrets täckningsgrad i primärvård. Det finns ett varierande bortfall av enskilda variabler i registret, som kan försvåra tolkningen av uppmätta resultat. Täckningsgrad och bortfall av uppgifter varierar mellan vårdcentraler. Vårdcentralers och medicinmottagningars patienter kan även skilja sig åt på ett sätt som påverkar möjligheten att göra rättvisande kvalitetsjämförelser. Ålder, kön, utbildningsgrad, etnicitet, rökvanor, BMI och förekomst av andra samtidiga sjukdomar är exempel på sådana faktorer. Inga justeringar för detta har gjorts för Nationella Diabetesregistrets indikatorer. För framförallt vårdcentraler och sjukhus bör därför skillnader i utfall tolkas med kännedom om lokala förhållanden. Jämförelserna ska främst ses som ett stöd för vårdenheternas förbättringsarbete, inte som kvalitetsjämförelser mellan enheter, riktade till patienter och allmänhet.