Blodtryck < 140/85 mmHg vid diabetes typ 1 – medicinklinik

Indikatorn visar andel personer,18 år och äldre med diabetes typ 1 vid sjukhusens medicinklinik eller endokrinmottagning som har ett blodtryck under 140/85 mm/Hg, bland dem med uppgift om blodtryck under mätperioden. Det är viktigt med en effektiv behandling av högt blodtryck hos personer med diabetes för att minska risken för makro- och mikrovaskulära komplikationer. De makrovaskulära komplikationerna, det vill säga stroke, hjärtinfarkt och perifer kärlsjukdom, står för merparten av den ökade sjukligheten och dödligheten vid både typ 1- och typ 2-diabetes. De medför stort lidande och sänkt livskvalitet för individerna och en stor kostnad för sjukvården och samhället. Högt blodtryck ökar risken för diabetesnefropati (njurskador) som är en väldokumenterad riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och död. Om en person med diabetes har ökad äggviteutsöndring i urinen ökar risken för förtida död i hjärt-kärlsjukdom två till fyra gånger. Behandlingsmålet, ett blodtryck under 140/85 mmHg, ska anpassas individuellt och lägre blodtrycksmål kan övervägas för unga patienter och för patienter med förhöjd albuminutsöndring i urinen (makroalbuminuri) liksom om behandling kan ges utan besvär för patienten. Högre blodtrycksmål kan övervägas vid hög ålder samt vid risk för läkemedelsbiverkningar särskilt om man använder många läkemedel samtidigt. Socialstyrelsen har som målnivå angett att minst 90 procent av alla personer med diabetes typ 1 ska ha ett blodtryck under 140/85 mmHg.

Nationella diabetesregistret har en hög täckningsgrad bland läkemedelsbehandlade personer med diabetes och även utifrån skattningar av antalet personer med diabetes i befolkningen. Det finns på nationell nivå ingen diagnosbaserad redovisning av registrets täckningsgrad i primärvård. Det finns ett varierande bortfall av enskilda variabler i registret, som kan försvåra tolkningen av uppmätta resultat. Täckningsgrad och bortfall av uppgifter varierar mellan vårdcentraler. Vårdcentralers och medicinmottagningars patienter kan även skilja sig åt på ett sätt som påverkar möjligheten att göra rättvisande kvalitetsjämförelser. Ålder, kön, utbildningsgrad, etnicitet, rökvanor, BMI och förekomst av andra samtidiga sjukdomar är exempel på sådana faktorer. Inga justeringar för detta har gjorts för Nationella Diabetesregistrets indikatorer. För framförallt vårdcentraler och sjukhus bör därför skillnader i utfall tolkas med kännedom om lokala förhållanden. Jämförelserna ska främst ses som ett stöd för vårdenheternas förbättringsarbete, inte som kvalitetsjämförelser mellan enheter, riktade till patienter och allmänhet.