Tillgång till blodbanan vid bloddialys vid njursvikt

Indikatorn visar andelen patienter med bloddialys som dialyseras med AV-fistel eller AV-graft. Uppgifterna baseras på årliga tvärsnittsundersökningar som görs av Svenskt Njurregister.

Nästan fem procent av den svenska befolkningen har alltifrån måttligt till gravt nedsatt njurfunktion. Endast en mindre andel drabbas av så allvarlig njursvikt att dialys eller transplantation (aktiv uremivård) blir nödvändig för fortsatt överlevnad. Drygt 58 procent av patienterna i aktiv uremivård är njurtransplanterade, medan resten dialyseras. Bland dessa är hemodialys, bloddialys, vanligast.

För bloddialys krävs tillgång (access) till blodbanan, vilket kan ske på olika sätt. Den bästa formen av access är AV(arteriovenös)-fistel, anlagd med hjälp av patientens egna blodkärl. AV-graft med syntetiskt kärlmaterial är något sämre, med större risk för tilltäppning och försämrad funktion, liksom med något ökad infektionsrisk. Alternativet till AV-fistel eller AV-graft är central dialyskateter, CDK. Denna accesstyp medför en påtagligt ökad risk för allvarliga infektioner och ger ofta också sämre blodflöden och därmed försämrad dialyseffektivitet.

Indikatorn är betydelsefull, eftersom en välfungerande access är grundläggande för att bra bloddialys skall kunna ges. Indikatorn avspeglar också resultatet av en vårdkedja som börjar redan innan patienten startat i dialys. Indikatorn sammanfattar flera viktiga dimensioner i det njurmedicinska omhändertagandets totala kvalitet, vilket inbegriper kärldiagnostik, accesskirurgi och interventionell radiologi. Dessutom avspeglar den hur väl dialysverksamheten lyckas behålla anlagda accesser i funktion.

Den positiva utvecklingen, i form av en långsamt ökad prevalens av önskvärda accesstyper – efter flera år med neråtgående trend – ser ut att fortsätta.

Ett preciserat mål finns inte för denna indikator, men i en oselekterad patientgrupp är ett mål på 70–80 procent med AV-fistel eller AV-graft fullt rimligt. Variationen mellan regionerna är fortsatt stor. Det finns uppenbara förbättringsmöjligheter, både på klinik- och regionnivå.

 

Kvinnor har generellt lägre andel AV-fistel eller AV-graft än vad männen har. Till viss del kan detta förklaras av sämre anatomiska förutsättningar i blodkärlen, vilket försvårar den kirurgiska anläggningen av en AV-fistel, men det kan också finnas påverkbara orsaker, till exempel att kvinnor kanske remitteras senare till specialistvård, och därför i mindre omfattning har en optimal kärlaccess vid dialysstart. Tidtrenden tycks visa att skillnaden mellan män och kvinnor minskar något, vilket är positivt.

De patienter som ingår i dessa analyser är – jämfört med flera andra kroniska sjukdomsgrupper – få till antalet och uppdelade på över 60 kliniker. De fyra processindikatorerna baseras dessutom på stickprov i form av tvärsnittsundersökningar varje höst. På små enheter kan därmed slumpmässiga och tillfälliga avvikelser få stor inverkan på utfallsmåtten. Detta avspeglas av konfidensintervallens storlek, som i många jämförelser överlappar rikets genomsnitt. Enstaka värden bör tolkas i detta perspektiv. Trender över tiden kompletterar bilden och lämnar rimligt handlingsutrymme för riktat förbättringsarbete.