Två-årsöverlevnad vid svår njursvikt

Indikatorn visar andelen patienter som överlevt minst två år efter start av njurersättande behandling, både dialys och transplantation. Ingen justering för skillnader i sjukdomsgrad eller andra egenskaper hos respektive regions patienter har gjorts. Varje mätvärde baseras på den grupp som inlett behandling under varje femårsperiod och där alla överlevande patienter kunnat följas upp under minst två år. Det redovisade årtalet avser det senaste året i respektive femårsperiod. Njurersättande behandling (tidigare användes begreppet aktiv uremivård) är det samlade begreppet för dialysvård och njurtransplantation. Njurtransplantation är den bästa behandlingen, med hög hälsorelaterad och patientupplevd livskvalitet och lägst risk att dö. Av medicinska skäl är transplantation endast lämplig som behandling för ungefär en fjärdedel av alla nytillkommande patienter. Bristen på njurar från avlidna donatorer gör därtill att merparten av de lämpliga kandidaterna måste vänta i drygt ett år i dialys – med stor och ofta oförutsebar individuell variation – innan transplantation kan erbjudas. Dialysverksamhet med god tillgänglighet och god kvalitet är därför en viktig livsuppehållande behandling, både för de som senare kan bli transplanterade och för de som har dialys som definitiv behandling. Patienter som behöver dialys eller transplantation löper ökad risk att avlida. Risken för död under det första behandlingsåret uppgår i riket för närvarande till cirka 15 procent på gruppnivå, med mycket stor variation beroende på faktorer såsom ålder, grundsjukdom och samsjuklighet. Risken, justerat för dessa faktorer, har gradvis kunnat minskas påtagligt sedan 1990-talets början, med cirka 60 procent. Jämförelser av risken för död i olika regioner förutsätter att man skapar större patientpopulationer genom längre mätperioder. Femåriga mätperioder ger en rimlig kompromiss mellan robusthet och aktualitet. Skillnaderna mellan regioner har blivit mindre över tid och under de två senaste mätperioderna finns ingen statistiskt säkerställd skillnad.

Svenskt Njurregister (SNR) har fullständig täckning på kliniknivå. För njurtransplantation är täckningen fullständig även på individnivå, medan den bedöms vara minst 95 procent för de patienter som får kronisk dialys. SNR samarbetar med Socialstyrelsen i arbetet med jämförelser av täckningsgrad. Risken för död i dialys är flerfaldigt högre än den är med fungerande transplantat. Om och hur snabbt en medicinskt lämplig patient med terminal njursvikt blir transplanterad avgörs av flera faktorer. Både regional aktivitet avseende organdonation från avlidna och handlingskraft och entusiasm för levande njurdonation varierar och kan påverkas. Detta motiverar att både patienter i dialys och transplantation ingår i denna övergripande indikator. Analyserna baseras på samtliga dödsfall. I mindre regioner kan därför enstaka dödsfall som är helt orelaterade till behandlingens kvalitet också påverka utfallet. Trots att dialys är en livräddande behandling är alltså dödligheten betydande. I stor omfattning förklaras detta av faktorer som inte direkt har med njursvikten och behandlingen att göra, såsom ålder och annan samtidig sjuklighet. Dialys eller njurtransplantation används som behandling när njursvikten inom en nära framtid bedöms vara livshotande, men det är välkänt att det finns en viss variation i synen på vid vilken grad av funktionsnedsättnings dialys skall inledas, både internationellt och i landet. Det är också välkänt att kvarvarande njurfunktion hos en dialyspatient minskar risken för död. Överlevnadsdata är väsentliga vid kvalitetsjämförelser, men värderande jämförelser mellan sjukvårdshuvudmännen kan med nuvarande redovisningsmetod inte göras. Diskussioner förs fortlöpande om hur överlevnad, som en del av kvalitetsjämförelser, bäst redovisas. I nuläget bör denna indikator främst stimulera till analys av de egna överlevnadsresultaten och för att beskriva utvecklingen över tid för riket som helhet.

De patienter med njursvikt som påbörjat njurersättande behandling, således dialys eller transplanterats, och som behandlats mer än 90 dagar, ingår. Andelen som överlever minst två år har beräknats med hjälp av Kaplan-Meier-analys.