Uppföljning av patienter efter obesitaskirurgi

Indikatorn visar andelen obesitasopererade patienter som deltagit i en uppföljning efter 2 år. Alla patienter som opereras för obesitas behöver följas upp efter operationen, av flera skäl. Alla patienter behöver behandling med vitamin B12 för att inte få blodbrist. Över en fjärdedel av alla obesitasopererade utvecklar anemi och behöver periodvis tillskott av järn. Många personer har följdsjukdomar till övervikten som förändras efter att kroppsvikten ändras av operationen, till exempel diabetes, högt blodtryck, sömnapné och belastningssmärtor. Förändring av behandlingen av dessa kan då bli nödvändig. Slutligen både förutsätter och leder operationerna till livsstilsförändringar i fråga om ätbeteende och fysisk aktivitet. Kontinuerlig kontakt med sjuk- och hälsovården kan då tänkas förstärka dessa livsstilsförändringar. Studier har också visat att patienter som följs upp också har en större viktnedgång. Sjukvårdens förmåga att sköta denna uppföljning är en mycket viktig indikator på vårdens kvalitet. Skälet till att redovisa uppföljningen efter 2 år är att då har patienten stabiliserats i sin viktnedgång och i sin samsjuklighet. Ansvaret för denna uppföljning bör ligga på den opererande enheten. De ekonomiska medlen som står till förfogande för denna uppföljning varierar mellan regionerna och i en del regioner remitteras patienterna ut till primärvården redan efter 1 år. Den uppföljning som sker i primärvården varierar kraftigt mellan lika regioner och till och med mellan olika vårdcentraler inom samma region. På vissa vårdcentraler kallas patienterna regelbundet varje år medan man på andra vårdcentraler uppmanar patienten att själv höra av sig för uppföljning. Uppföljning inom primärvården registreras inte i SOReg. Patienterna redovisas under sina respektive hemortsregion, oavsett var operationen eller uppföljningen skett. Det finns skillnader i hur väl olika regioner förmår att ta ansvar för uppföljningen två år efter operationen och därmed finns det utrymme för förbättring. Det finns inget överenskommet målvärde för andelen som bör följas upp, men den borde omfatta samtliga fall, sånär som på de enstaka patienter som av olika skäl inte hörsammar kallelse till uppföljning.

Det finns ingen kunskap om hur många patienter som följts upp inom primärvården. Detta gör att andelen uppföljda kan vara betydligt högre än vad som som framgår av det som här redovisas.